Smälsk familj

Personuppgifter

Jon Jakobsson Smälsk *1601 Smälsk, Hälsingtuna Ý1696 i Järvsö (Hälsingland)

1. Dordi Andersdotter Wulff

D. Elin Jonsdotter

D. Anna Jonsdotter

2. Dorothea Tyrenia (Oklart om hon är identisk med föregående Dordi eller ej. Men det förefaller troligt eftersom en dotter till dem förefaller varit född i Delsbo 1659. Kallas Tyrenia i Sveriges släktregister, kanske är hennes födelseort att söka i Tyringe ?

D. Appolonia Jonsdotter Smälsk, född 1659(!) i Delsbo, gift 1700 med den 11 år yngre Nils Larsson Bjugg, ursprungligen från Bringsta i Harmånger, verksam som Byggmästare vid Iggesunds Bruk.

3. Anna Larsdotter Falaan 1638 -1712.



Smälsks sista hustru och svågern som blev dömd till döden.

Jon Smälsks sista hustru hette Anna Falaan. Hon var dotter till komministern i Järvsö, herr "Lars i Tå", som egentligen hette Lars Falaan och var gift med länsmansdottern Karin Andersdotter från Kristoffers-gården i Järvsö. Anna var inte det enda barnet, hon hade även en bror som hette Eric och som var född ca 1635. Förmodligen är även den Elisabeth Larsdotter Falaan som återfinns i Husförhörslängderna för Järvsö (1696) en syster till Anna.

Eric, Anna och Elisabeth blev faderlösa 1651 då deras far herr Lars drunknade i Ljusnan. Efter Lars död köpte prästänkan den gård i Stene(Järvsö) som senare fick namnet "kusens" och Eric blev sedermera länsman, bonde, tingsvärd och gästgivare i Järvsö.

En dag år 1677 red Eric i ett tjänsteärende som länsman till byn Kalv i Järvsö. Han skulle besöka sitt syskonbarn den 30-åriga Margareta, som hade varit gift med bonden och soldaten Jonas Nilsson i Kalv nr. 8. Jonas hade stupat och nu skulle arvet skiftas mellan Margareta och hennes svåger. När Eric hade slutfört sitt uppdrag ville han få sin häst sadlad för hemfärd. Han trugades dock att stanna kvar, trots att han, som han senare berättade, ogärna ville det. Värdfolket lät spriten flöda och snart var Eric så berusad att en hemfärd var omöjlig och han lade sig till sängs. Margareta satte sig på sängkanten och gav Eric än mer att dricka. Slutet på historien blev det som Margareta och Eric anklagades på ting för horsbrott. Detta var ett mycket allvarligt brott och eftersom Eric var en gift man riskerade han nu att dömas till döden.

I december 1677 var det dags för rättegång. Länsmanshustrun bad för sin mans liv och deras 14-åriga dotter lill-Karin bad under tårar för in fars liv (Karin var det enda barnet av fyra stycken, som då var i livet.) Kyrkoherden gav Eric sina bästa vitsord och vädjade till rätten om en mild dom men rätten kunde inte göra annat än att döma Margareta och Eric till döden.

Domen överklagades till hovrätten och där blev utslaget: "Eric Larsson och Margareta i Kalv bliva bägge från livsstraffet befriade och skola för horet böta 160 daler och därför att det uti svågerskap begånget är 90 daler silvermynt vardera. Orka de ej botum löpe han 9 gatulopp och hon slite ris vid tingsstugudörren och sedan bägge stående uppenbar skrift". "Uppenbar skrift" innebar att de fick stå i kyrkan inför församlingen medan prästen läste ur bibeln om deras synd.

I Järvsös födelsebok kan man läsa att år 1691 så döptes en dotter till länsman Erik Larsson Kuse till Margareta. Vittnen var bland andra Löjtnant Jon Jacobsson Smälsk, fältväbel Anders Svensson Elogs(?), Monsieur Mattias Busk, jungfru Lisken Bisk, Kapten Anders von Schwartz och dennes fru Christina samt fältväbelns hustru Kerstin Eriksdotter Tavast.

Det är oklart ifall Anna och Jon hade några barn tillsammans och de gifte sig förmodligen någon gång på 1670-talet. När Jon Jacobsson Smälsk begravdes 1697 i Järvsö uppgavs han vara 96 år, vilket innebär att om detta stämmer så var han fortfarande aktiv som löjtnant vi Hälsinge regemente vid 83 års ålder ! Detta förefaller orimligt men han hade anlag för att bli gammal, hans far Jacob Jonsson i Smälsk Hälsingtuna var enligt domboken 1670, 97 år ! Anna Larsdotter Falaan överlevde sin man och avled i Järvsö 1712. Bägge begravdes i Järvsö kyrka och deras gravsten finns ännu att beskåda. Ursprungligen låg denna sten inmurad i den gamla kyrkans golv ovanför prästgraven (Herr Lars Falaans grav), men efter en 100-årig förnedringsperiod som trampsten utanför kyrkporten är den sedan 1958 åter inmurad i kyrkgolvets ena hörn. Texten på gravstenen lyder*:

HÄR VNDER

HVILAR HERR LAURENTIUS

FALAAN MED DES K.

HVSTRO KAREN ANDERS

DOTTER. SAMPT

LIEUTENANTEN EDLE

OCH MANHAFTIG HERR

JON JACOBSSON SMÄLSK

MED DES K. HUST.

ANNA LARSDOTTER FALLAN

*Vid besök i Järvsö kyrka 1990 kunde jag dock ej återfinna denna sten, men väl fyra andra som Broman beskriver.

Enligt Hanzén finns det ett par tingsprotokoll om ett skadestånd för att orgelläktaren sjunkit i Järvsö kyrka. Orsaken till det hela hade varit att då man i januari 1697 hade uppkastat Falans och Smälsk grav så hade två golvåsar avhuggits och på så sätt fösvagat läktarens konstruktion. Enligt dödeboken dog gamle löjtnanten Smälsk den 4:e februari 1697.


Smälsk i domböckerna.

I domboken för Hälsingtuna finner man att Jon Jakobssons pappa var Jakob Jonsson i Smälsk. En på sin tid mycket betrodd man, bla nämndeman vid tingen (1624-1635). Han hade vid tinget 11/5 1670 (97 år gammal!!) beklagat sig över att sonen (fänrik Smälsk) skriftligen meddelat honom "att han inte vill giva honom sitt årliga uppehälle, som han förr har lovat, nämligen vart fjärde band av skylen" och därtill uppehälle för två kor.

Manhaftig löjtnant Jon Jacobsson Smälsk stämde Olof Svensson i Lingarö (se antavlan) för den jord han lång tid innehaft ifrån Smälskhemmanet utan att betala skatt för den. Smälsk ville nu att Olof erlade skatten eller att jorden skulle komma tilbaka till Smälskhemmanet. Olof menade sig dock inte vara skyldig löjtnanten någon skatt, utan hade kommit överens med Smälsks salige fader Jakob Jonsson om marken och visade fram underlagmannen Lars Larsson Nerbelius tingsdom från 1659. I denna framkom det att grannarna Olof Svensson och Jakob Jonsson kommit överens om att Jakob eftergivit de 9 mark i skatt som Olof Svensson förut årligen leverarat och att ingen skall fordra dessa pengar, varken Jakob själv eller hans efterkommande. Lötnanten svarade då att domen är god i sig själv, men att faderns löfte endast gällde under dennes livstid och att Olof nu de åren sedan Jakob dött, brukat jorden utan att erlägga skatten. Enligt ett bytesbrev från 1647 hade Jakob och Olof bytt mark vid Drefvis och Bredänget varigenom dessa 9 mark i skatt kommer ifrån. Jakob Jonsson hade sedan på sitt yttersta sagt att skatten inte längre given än uti hans livstid. Dom: Det bestämdes att Olof Svensson i Lingarö skulle betala löjtnanten skatten för de år som varit sedan Jakob Jonsson dog (totalt 15 dal 24 öre kopparmynt) och i framtiden betala 9 mark penningar till Smälskhemmanet. Detta bekräftades dem emellan med handeband inför rätten.



den 27 augusti 2007, thomas

Thomas Sverker --> Nås lättast på jets(@)telia.com (ta bort () runt @

Powered by umbraco