Halsta

I projektet "Hälsingegårdar" finns en av mina släktgårdar. Jag kommer här berätta lite om deras liv på gården som änni idag finns att beskåda.

Olof Månsson föddes som tvilling år 1707 på gården Finflo 3 i Hälsingtuna socken, som son till bonden Måns Månsson (1670-1740) och dennes hustru Kerstin Persdotter (Om hennes släkt, se Släktforskarnas årsbok 1999). Som äldste son var det Olof som fick överta gården i Finflo. Han gifte sig 1735 med Brita Christophersdotter från Halsta 1, Oppegår´n i Hälsingtuna. Livet gick sin gilla gång i Finflo, barn efter barn föddes. Första barnet som kallades Måns efter sin farfar blev endast tre veckor gammal innan det blev dags för begravning. År 1737 kom dottern Karin (efter mormor) och året därpå Kerstin som dog alldeles strax samma år. Ett nytt försök gav emellertid ytterligare en dotter som även hon döptes till Kerstin (efter farmor). Familjen bodde fortfarande kvar i Finflo men hade ett visst ägointresse även i Britas föräldrahem i Halsta. Inte minns avspeglas det av att Olof Månsson upptas i jordeboken för både hemmanet i Finflo och det i Halsta år 1741. Den som bodde i Halsta var bland annat Britas lillebror Arvid Christophersson som förefaller varit den som skulle tagit över gården när deras fader Christopher Eriksson dog år 1739. Det blir dock aldrig som man kanske tänkt, endast 21 år gammal avled Arvid (1743) och lotten föll nu på Brita att överta hemmanet. Man valde att lämna Finflo och flyttade istället till hemmanet i Halsta där sonen Christopher ser dagens ljus år 1744.

Vi möter Brita Christophersdotter...............

Tänk om döda ting som väggar och stenar kunde prata. Vad skulle de kunna berätta om våra förfäder och deras livsvillkor. Vi låter Brita ge sin version.

Året är 1780. Lugnet har lägrat sig över byn, solen är på väg ner bakom trädtopparna. Den snart 70-åriga Brita sitter på farstukvisten och ser på när sonen Olof (30 år) hugger ved på gårdstunet. Brita tänker på tiden som varit. Hon känner sig sliten. Sju barn har hon tagit till världen och endast tre har hon kvar. Karin flyttade till Tomta i Vi och Kerstin gifte sig till granngården i Halsta och sedan är det minstingen Olof som nu fick ta över föräldrahemmanet. Ja och han hittade sig en fru till slut, tänker Brita, just som svärdottern Brita Mårtensdotter tappade något på golvet i bakstugan. För tre år sedan (1777) hade man haft ett ståtligt bröllop för de "unga tu".

Kopporna slog hårt mot socknen

Brita vill helst glömma vad som hände de andra barnen. Först två små som knappt fick öppna ögonen och sedan lille Måns. Den lille krabaten som endast 5 år gammal fick kopporna år 1753. Han var inte ensam av att drabbas, totalt dog 30 personer(alla under 20 år (17 under 10 år)) i socknen i denna epedemi. Det gjorde ont i Brita då hon tänkte på den lille, orolig och sömnlös, alleles genomsvett med feber och blåsorna på den lilla kroppen, alldeles variga. Till slut orkade han inte längre. Det kanske var lika bra att han inte överlevde, tänkte Brita med vemod i tanken. Det finns några stackare som i stort sett blivit vanställda av alla ärr efter kopporna. Det smärtade Brita då hon även tänkte på sin make Olof Månsson som fick hetsig feber och även han dog detta året, endast 44 år gammal. Det knäckte henne nästan, själv med ett stort hemman, ensam med fyra barn (16, 14, 9 och 3 år gamla). Som tur var hittade hon snart Per. Han var från grannsocknen och nästan 14 år yngre. De gifte sig redan 1755 men skaffade aldrig några barn. På gården bodde även Britas styvmor Brita som inte avled förrän 1760. Per jobbade de första åren på gården hårt med att bygga en ny liderbyggnad och det blev väldigt bra. Brita satt och kände sig nöjd med vad de åstadkommit trots allt.
Återigen blev Brita sorgsen, hon tänkte på vad som hände för sju år sedan (1773). Äldste sonen Christopher hade jobbat hårt de sista åren med att kapa timmer tillsammans med Per. Det började bli dags för Christopher (29 år) att skaffa sig en familj och ta över huvudansvaret för gården. Även om Per inte var äldre än 50 år så var det ändå Christophers uppgift att som äldste sonen ta över släktgården och förvalta sitt fädernesarv. Det var då det hände, rödsoten spreds över hela socknen, till en början verkade det bara vara en magsjuka, sedan blev allt värre och till slut hade både Christopher (29 år) och Per (49 år) dött av sjukdomen. Brita försökte få bort de otrevliga minnena ur tankarna men det var inte lätt.

Rödsot !!!!!

År 1773 var ett hemskt år, inte bara på Oppegår'n, utan i hela socknen. Rödsoten även i nutid kallad dysenteri gjorde intåg. Rödsoten kopplas ofta samman med större krigståg och dåliga hygieniska förhållanden. Under tiden 1773-84 så dog över 150 000 människor i Sverige av sjukdomen. Man får illaartade och väldigt smittosamma diarreér och med febern kommer även sömnlöshet och törst. "Rödsot igenkännes strax av pinsamma slet och trägna, ofta fruktlösa trängningar till stols (på toa...), med blodblandad gör eller tarmskav, som slutar med kallbrand i tarmarna" Enligt SCB så dog det normalt mellan 10-20 personer per år (1760-1790) i Hälsingtuna (av 850 personer), men år 1773 blev ett mörkt år, inte mindre än 95 personer dog i Hälsingtuna, dvs över 10% av befolkningen ! Av dessa dog 22 stycken av fläkcfeber/smittosam sjuka och 52 stycken av rödsoten !

Vi låter Britas tankar gå tillbaka till hennes barndom istället.

Ryssarna kommer ! (Anno Domini 1721).
Brita mindes det som om det var igår. Larmet, oväsendet, skräcken, paniken. Hon var bara 11 år och fick ta hand om sina småsyskon då de gömde sig uppe i skogen. Lukten av brandrök hade nästa etsat sig fast i näsborrarna. Gevärsskott hördes, hovar, skrik på främmande språk. Hon hörde om stackars Erik, ja, grannen i Narsta. Han hade blivit tillfångatagen och fastbunden på sin ladugårdsdörr och sedan hade man eldat ner huset. Pell-Pers i Skogsta hade dessutom blivit ihjälslagen fick man senare erfara. Många gårdar hade bränts ner.......Brita såg sig om på "sin"gård. Solen hade nu gått ner och det började bli kyligt i luften. Ofattbart att det nästan gått 60 år sedan det hände och gården, som en del i socknen därefter började kallas "ryssgården", ja, den klarade sig. Anledningen till det orkade Brita inte tänka på just nu, det var dags att hjälpa svärdottern med kvällsvarden. Brita reste sig, kände sig stel i lederna, orkeslös och gammal. Snart är det dags tänkte hon, snart.......


År 1721 den 21 maj klockan nio på kvällen kom ryssarnas galejj-flotta in mot Hudiksvall med över 6000 mans besättning och besköt staden så att folket tvingades fly. Det fanns varken tillgång till folk eller gevär för att kunna försvara staden mot denna övermakt. Fienden landsteg med både fotfolk och ryttare på bägge sidorna av staden och kosackerna härjade vilt på alla vägar, stigar och gångar, väster, öster, norr och söder till de angränsande socknarna. Man sökte och härjade i byar, gårdar, fäbodar och lador. Fotknektarna och roddarna intog stadens hus, bodar och andra gömmen kring staden och tillgrep allt de kunde komma över. Några timmar senare, vid pass klockan tre på natten var hela Hudiksvall, halva Tuna socken och en stor hop byar i Hög, Forsa och Idenor i aska. Gårdarna i Rogsta undkom dock ödet att bli uppbränt.

Fienden ryssen och Hälsingtuna

Historierna om ryssnatten är många. De har överlevt från generation till generation och oundvikligen har de förvanskats lite grann. När jag åkt runt och pratat med folk kring ryssnatten har en hel del intressanta saker uppenbarats sig. Vad de är värda är svårt att säga men här nedan kommer de.

Ryssgården i Halsta (Oppegården)

Ofta talas det det om att alla gårdar i Hälsingtuna brändes och att endast Oppegården i Halsta sparades. Detta är helt fel. Man bör komma ihåg att ryssarnas mål i första hand var Hudiksvall vilken också jämnades med marken. Dåtida statistiska uppgifter ger vid handen att det i Hälsingland (bortsett från städer och bruk) endast brändes 76 hemman. Man bör då komma ihåg att ett flertal byar i trakterna av Söderhamn, Njutånger , Idenor samt byn Bäck i Forsa brändes. Vi kan däremot med all säkerhet anta att Hälsingtuna socken var den Hälsingesocken som drabbades hårdast av skövlingen.

Om orsakerna till varför man menade att Oppegården hade skonats varierar.
*I den ena sägnen så skulle det varit Christopher Eriksson som skulle mött kosackerna, bjudit in dem på gården till dukade bord och som tack för denna gest fått gården skonad.
*I en annan berättelsena så är det istället en gammal kvinna på gården som bjöd ryssen på mat.

Vilken sägen är mest trolig ? Att Christopher Eriksson, en vapenför man i sina bästa år skulle skonats av samma ryssar som slog ihjäl hans grannar (se nedan) förefaller mycket osannolik. Att han dessutom skulle riskera sitt liv och lämna hustrun själv på jordelivet med några små barn förefaller också osannolikt. Han skulle dessutom säkerligen blivit klassad som landsförrädare för ett sådan tilltag. Nej, troligast är väl den version som säger att det var en gammal gumma, men vem kan hon varit ? Kanske hade den troligaste teorin varit att det var Christopher Erikssons svärmor som bodde på gården detta år, men hon förefaller dött två månader innan ryssen kom. Vi kommer förmodligen inte få veta vem det egentligen var och konstatera att det troligaste är att det stämmer att det var en gammal gumma som hade dukat upp det bästa som huset kunde bjuda på och som tack för detta kom gården att skonas.

Mer om detta nedan. Förmodligen har sägnen om den mansperson i Narsta som ryssarna band fast vid ladugårdsdörren och sedan brände ner hela gården för, ett samband med Erik Olsson i Narsta 1 ? (se länk "Ryssen kommer" nedan)

Kosackerna brände gårdar men sparade grödan och enligt sägnen så skall de sagt till sina fångar att de planerade att komma tillbaka för att hämta den till hösten. Men frågan är om det fanns så mycket att bränna på fälten ? Man befann sig trots allt i mitten av maj månad.

Enligt sägnen skulle "ryssarna" stannat och använt Oppegården som ett slags högkvarter, tagit sig tid och ristat sina namn på en lagårdsdörr (vilken emellertid senare blev förstörd av en skenande häst och alltså inte finns varken bevarad eller avfotograferad. Med tanke på det snabba händelse förloppet och allt som skulle göras så känns denna del av historien lite krystad. En sak att man åt och drack lite snabbt (varför inte passa på.....) men att dessutom rista in namn på dörren ? Sägnen säger att man skonade gården och man pekar ut dagens gård i Halsta som den gården som stod på platsen när ryssen kom. Men stämmer det verkligen ? En expertisundersökning gav förvånande resultat (Se nedan)

Vi skall nu gå ytterligare några år tillbaka i tiden för att spegla hur man kände inför "ryssen". I många år hade rykten förekommit...........     Ryssen kommer.......




den 12 april 2008, thomas

Thomas Sverker --> Nås lättast på jets(@)telia.com (ta bort () runt @

Powered by umbraco