1997

Rut-Olle ättlingar på 10-års jubileum (13/9 1997).


Den 13/9 samlades ett 60-tal avkommor efter "Rut-Olle" och "Rut-Anna" till ett stort 10-års jubileum på Högliden (Galgberget) i Hudiksvall. Arrangör var Rut-Olles släktförening som bildades 1987 och denna gång gick släktträffen under temat "Fädernas kamp mot Riddare Blanck i Lingarö". Thomas Sverker från Borås kunde berätta en hel del om släktens vedermödor och dolda hemskheter och Gunilla Hermander, Hudiksvall, kunde visa hur datorn enklast används i släktforskningens tjänst. Föreningen hade anordnat en stor utställning om släkten samt försäljning av släktböcker och foton.

Fattiga torpare från Smälsk.

Rut-Olle och Anna var torpare och fiskare från Smälsk i Hälsingtuna. De fostrade 8 barn under svåra förhållanden och på träffen fanns nu ett flertal barnbarn samt tre yngre generationer. Yngst på träffen var Anton Svalstedt (en månad) och 80 år yngre än äldsta släktingen Ester Andersson i Narsta, Hälsingtuna.

Släktens hemskheter.

När deltagarna bänkat sig inför middagen berättade Thomas Sverker om några av de äldsta anorna och hur historien började i Hälsingtuna på slutet av 1400-talet då ett litet gossebarn, Nils, föddes. Barnet är den till namnet förste kände innehavaren av hemmanet Smälsk i Hälsingtuna, därefter fick åhörarna följa med på en tur i historien fram till Nils dotterson Jöns Nilsson i Smälsk.

Kronans skepp hade glasrutor från Smälsk

En gulnad kvittens, som Thomas funnit i Fogdens räkenskaper för Hälsingland, avslöjar att "Jöns Nilsson Glasemästare" i Smälsk levererat glasrutor till kronans skepp Hjorten.

Detta var inte det enda Jöns gjort. Saken var den att släktens män förefaller ha haft ett väldigt gott öga till fruntimmer.... På denna tid gällde lagen att den som begår hor med annans make eller maka, den "skall döden döö". Jöns var väldigt förtjust i hustru Gölugh i Fiskeby. Men eftersom de bägge var gifta, kunde det omöjligen bli dem något emellan. Åtrån var dock för stark. I Fogdens räkenskaper avslöjas det att Jöns Nilsson år 1597 dömdes till döden för hor och rymde till skogs. Först tre år senare kan man läsa om att han blev benådad mot ett högt bötesbelopp och kunde således återvända hem till sin familj.

Hordomsbrott på löpande band......

Därefter gick berättelsen vidare till ett barnbarn till Jöns, nämligen den välbetrodde nämndemannen Jakob Jonsson i Smälsk. Han hade flera barn, varav sonen, Löjtnant Jon Jakobsson Smälsk, under sin 50-åriga tid i armén hann med både det ena och det andra. En annan son Jakob Jakobsson ställdes inför tinget ett flertal gånger för hor, t.ex. en gång(1650) med pigan Brita Olofsdotter från Ljustorp i Medelpad. Jakob fick då böta 3 mark för att ha "besovit" henne. Samma år ställdes han till svars för att ha "mökränkt" Anna Olofsdotter och gjort henne med barn. Han riskerade nu dryga böter, men fick dessa halverade då han inför tinget lovade att gifta sig med Anna. Inte heller dottern Elisabeth Jakobsdotter, dotter till Jakob Jonsson, kunde hålla det motsatta könet borta. I domboken 1668 berättas hur en båtsman. Måns Pedersson hade haft "olovligt umgänge" med henne och gjort henne med barn.

Dömd för barnamord

Ytterligare en dotter till Jakob Jonsson råkade illa ut i slutet på 1640-talet. Hon hade begått hor med drängen Sven Olofsson i Lingarö. Detta hade skett då hon hade tjänstgört som piga hos Svens fader Olof Svensson i Lingarö. Karin hade fött barnet i hemlighet i ett fähus, placerat en lärftknut i munnen på barnet och täckt över det och placerat det hos fåren. Barnet hade dött och hon dömdes till döden för barnamord. Emellertid överklagades domen och hon kan vara identisk med den Karin Jakobsdotter som avled i Smälsk 1691. Inte nog med att Karin Jakobsdotter och drängen Sven av nära släkt (deras fäder kallas för svågrar i domboken 1658), utan Sven blev senare, då han bildade familj, även han en förfader till Rut-Olle ätlingarna.

Riddaren i Lingarö

Thomas Sverker kunde vidare berätta hur byborna i Lingarö stolt kunde se hur de fick en välmeriterad krigsman och adelsman till granne i byn. Han hette Johan Blanck och var bördig från Lingarö. Till en början fick bland annat ovan nämnde Olof Svensson uppdrag företräda adelsmannen vid tinget i diverse marktvister. Blanck försökte med hjälp av ett antal gamla köpebrev och rågångsbrev utöka sina domäner. Detta gick senare ut över hans grannar, bla Olof Svensson, som fick stora delar av sina marker övertagna av riddare Blanck. Det blev väldigt många och segdragna tvister och grannsämjan var det inte mycket bevänt med. Till slut, 1667, över tio år efter att Olof Svensson och grannen Per Andersson blivit fråndömda stora markområden, lyckades de få det domslutet upphävt och återfick sina marker.

"Måtte korparna flyga...."
Bråket i byn hade förstört grannsämjan. Inte blev det bättre när Johan Blanck dog. Fru Barbro hade stämt Sven Olofsson för att han skulle pratat illa om hennes man både i livstiden och på "hans döda mull". Han skulle bland annat önskat att Johan Blanck vore död så han kunde kasta honom i Bastugusjön (numera Bastsjön). Dessutom skulle han sagt att Blanck vore inte bättre värd än att hans lik låg under dy i Bastugusjön. Efter Blancks död skulle han yttrat orden att korparna "måtte flyga med hans kött omkring". Frun sade att allt som den "arga människan" (Sven) utfört, tryckte henne hårt, som om hennes salige man varit en ogärningsman som inte varit värd en hederlig begravning! Frun bad rätten att se till så att Sven inte skulle bli ostraffad för detta. Sven sade att han kanske sagt något på skämt men nekade till att ha nämnt korpar. Han sade sig också bett frun om förlåtelse men lidit många svåra "smädesord".

"Din gamla satan !"
Rätten bad Sven tänka på att han sagt detta om en välmeriterad krigsman. Då "hötte" frun med näven och sa till Sven att du är fräck du, "annat har du i hjärtat din falska hund ! Det vore bättre att repet fästa kring halsen på dig din gamle tjuv ! Du har väl stulit så mycket av mig att du vore värd att hänga i galgen. Den döden har du och inte han förtjänat din gamla Satan !"

Trots att rätten förmanade frun att ta det lugnt och framföra sin sak inför rätten med beskedlighet - hann hon önska "hjärteblodet" ur Sven för det att han gjort hennes man.

Sven bad att han "må njuta fred" inför rätten, och att frun måste bevisa att han stulit och att han skulle vara värd galgen och inte bara komma med tomma anklagelser. Om han i all hastighet sagt något utan ont uppsåt om Johan Blanck ville han be om förlåtelse. Han upplyste även rätten att sådana ord hör han av henne varje gång de råkas.

Blåblodiga släktingar på släktträffen.
Vid det här laget var åhörarna lite upprörda för hur förfäderna behandlades av adelsfolket på Lingarö. Då kunde Thomas avslöja att av släktens sju grenar så härstammar två av dem också från riddare Blanck. Därefter följde en spännande uppräkning av händelser och historier tills en del av åhörarna förstod att det var deras släktgren som var "blåblodig"

Bok om Hälsingtuna.(Information)
Thomas Sverker som under ett flertal år forskat kring äldre tiders Hälsingtuna kunde avslöja att han har ett digert material som just nu håller på att sammanställas till en bok över församlingen i äldsta tider.

Släkten avnjöt en god middag på Högliden tillsammans med de historiska berättelserna. Andra aktiviteter på träffen var bla sång och musik av systrarna Helena Westberg, Hudiksvall och Anna-Maria Bergkvist från Leksand. En minnesstund hölls över avlidna släktmedlemmar. Tid fanns också för en tipspromenad med frågor kring släktens bakgrund samt boule- och pilkastningstävlig.



den 12 november 2007, thomas

Thomas Sverker --> Nås lättast på jets(@)telia.com (ta bort () runt @

Powered by umbraco