Beredskap !

När Sveriges statsminister Per Albin Hansson yttrade orden "Vår beredskap är god" i samband med krigsutbrottet 1939, var detta långt ifrån sanningen. På något sätt lyckades Sverige ändå hålla sig utanför kriget som involverade en stor del av världens länder.

Min morfar Einar Olsson (1920-1992) var en av de hundratusentals unga män som tillbringade viss tid av krigsåren som inkallad beredskapssoldat. Under sin sista tremånaderstjänstgöring vid norska gränsen så förde han en kortfattad dagbok. Med den och andra tillgängliga källor skall jag på denna sida berätta lite om beredskapssoldatens upplevelser under kriget.

Beredskap2
När det andra världskriget startade var Sverige verkligen oförberett. Försvaret var i ett bedrövligt skick och material och utrustning var omodernt. För att lura potentiella fiender som kunde tänkas ha luftspaning, över t ex Gotland, hade man i brist av luftvärnskanoner istället beklätt vanliga trästockar med metallplåt, så att det åtminstone skulle se ut som om vi var redo att ta emot en fiende. Detta var främst för att vinna tid, få möjlighet att rusta upp försvaret och tillverka all utrustning som behövdes. Men förutom utrsutning så behövdes det även soldater, så Sveriges män fick göra sig redo att försvara fosterlandet. En av dem var Einar Olsson som var född 1920. För soldater inom den svenska armen var det viktigt att känna till "Krigsmannaerinran", vilken jag hämtat ur Einars soldatinstruktion.

 

 

 

 

Krigsman skall frukta Gud och vara konungen huld och trogen.
Han skall med nit och trohet upfylla alla de plikter som honom
i tjänsten åläggas, samvetsgrant och efter bästa förmåga
verkställa mottagna befallningar och föreskrifter samt vid alla tillfällen iakttaga ett värdigt och rättskaffens uppförande.
Hans oavlåtliga strävan skall vara att väl förbereda sig till krigets värv.
Vid ofred skall han mot rikets fiender sig städse manligen
och väl förhålla samt med liv och blod
Konung och Fädernesland försvara.

vid norska gräsnenEinar Kpist

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med dessa ord i bakhuvudet blev också Einar kallad att göra sin plikt i arméen son förberedde sig för det värsta. Vi kommer här nedan få följa Einars tid som beredskapssoldat, dag för dag, vid den norska gränsen under krigets slutskede. Uppgifterna kommer från Einars kortfattade anteckningar i en liten dagbok. Parallellt tas även händelserna på andra sidan gränsen samt händelseutvecklingen i kriget i sin helhet med i berättelsen för att på så sätt spegla den känsla som de svenska soldaterna hade under tiden kriget pågick. Ytterligare material som rör Einars beredskapstid finns i form av fotografier och berättelser inspelade på band.

Morfar växte upp på en liten gård i Smälsk utanför Hudiksvall. Han berättar att han gjorde rekryten ungefär 20 år gammal 1940-41. Olsson utbildades till kulspruteskytt på I5 (Fältjägarregementet) i Östersund. Dessa fältjägare skall inte sammanblandas med det vi idag kallar jägarförband utan de var med som vanliga infanterister. Skillnaden för norrlandsförbanden torde varit mer träning att hantera vinterns vedermödor och med andra ord att kunna ta sig fram på ett par skidor. Först gjorde han rekryten i 1,5 år för att  i samband med avmönstringen få beskedet att man fått omedelbar påbackning med ytterligare ett halvår. 

SkalstuganVinter1950.jpg Dagboken

Efter morfars död hittade jag ibland kvarlämnade papper en liten sliten röd almancka från 1945. Vid närmare studier kunde jag se att morfar hade skrivit in små kortfattade notiser om sina upplevelser i samband med beredskapstiden 1945. Han blev placerad vid norska gränsen där högkvarteret var Skalstugan >>

Min tanke är att här återge vad han skrivit och komplettera upp det med vad han berättat muntligt och vad andra deltagare har upplevt. 

Skalstugan

Den av Markus Wallenberg ägda jaktstugan (komplexet) Skalstugan inte långt från Norska gränsen användes som högkvarter för de svenska gränsposteringarna. Man utgick härifrån med patruller och även med vakttjänstgöring intill gränsen.

Skalstugan sommar 

Enligt dagbok 1945 (av Einar Olsson) 

12 januari 1945 - inryckningsorder - lämnade Borås klocka 10,25 den 13 januari.


Vecka 3
14 januari - anlände till Krokom - erhöll päls och två filtar.
15/1 Sov i en bryggstuga, -5 grader på golvet.
16/1 Mycket arbete, skrev brev. (-15 grader ute.)
17/1 Lindrigare dag , (-20)
18/1 Uppskottning av 10 tältplatser, mycket snö, (-12)
19/1 Sista natten i bryggstugan, tältresning. Utrustning av komp. som började anlända. (-25)
20/1 Första natten i tält, mycket varmt, lugn dag (-25)

Vecka 4
21/1 Skidåkning i tre timmar, härligt ! (-18)
22/1 Rakning och uppställning för generalen. Fick brev. (-10)
23/1 Brytning av tält kl 8, ilastning och avfärd 1230 från Krokom, framme i Duved kl 1530.
24/1 Duved i tält, avfärd 900 i buss till skalstugan, anlände 1130. På skidor med packning och pulka till gränsen
25/1 Kl 0500-0700 ett vaktpass, ledig 10 h, blåser. (-10) Skall skriva brev.
26/1 Vakt, 12h mellan passen, månsken (-10)
27/1 Vakt, fint väder (-10)

28/1 Vakt, 5 minusgrader och stark vind.
29/1 Vakt, 5 minus, lugnt.
30/1 Vakttjänstgöring, 2 mil på skidor. Pistolskjutning, 10 minusgrader och solsken.
31/1 Vakt mellan 11-01 på natten. 25 minusgrader, månsken, lugnt men jag har tandvärk.
1/2   30 grader kallt, vaktavlösning samt skidåkning 1 mil.
2/2 Fredag Nästan 40 grader kallt!! Skjutning med kulspruta, skidåkning 1,5 mil. (Fick brev)
3/2 29 minusgrader, skjutning med KSP, skidtävling 1,5 mil.
4-5/2  Sön.-Mån. 25 grader kallt, dagen lugn, började vakttjänsten kl 18 till kl 18 på måndagen.


6/2  5 grader kallt, skjutning med KSP.(Hårt)
7/2  3 grader kallt, skjutning med KSP, nära en olyckshändelse, 2 skott gick av.
8/2  Avlösning vid gränsen, 1 grad kallt, 1 mil skidåkning, vakten börjar 01.00.
9/2  Vakt, 1 grad varmt, lugnt.
10/2  Vakt, 10 grader kallt och solsken. (fick brev)
11/2 Vakt,10 grader kallt, frivillig skidåkning , benbrott in-träffade. (Skrev brev)

12-13/2  Vakt, 5 grader kallt, lugnt och solsken, skidåkning.
14/2  Vakt, 7 minusgrader och snöstorm. Främmande flygplan kom in över gränsen.
15/2  5 grader kallt, buller i Norge. Vaktavlösning samt skidåkning en mil till Skalstugan.
16/2  fredag 5 grader kallt, ut på räddningspatrull till Holmsjäst 3 mil. Solsken (Härligt) Vakt kl 6
17/2  Vakt, 12 minusgrader
18/2  Vakt kl 6. Det regnar och är 2 plusgrader. (Hårda bud)


19/2  Vakt
20/2  3 grader varmt, regnar, framryckning och skjutning med KSP.
21/2  5 grader kallt, madrass-kännedom hela dagen. Kompanichefen bortrest 2 dgr.
22/2  2 minusgrader, ryggläge. Storm ("Djäkla väder")
23/2  fredag Skjutning med pistol, kpist, karbin mfl. Fint väder (-3).
24/2  Materialkännedom, (-10)

25/2  Kl. 10 pulka och skidor 2 mil till Saxvalls klumpen(?), hem kl 11 (-3)    26/2 Ex. 4 skjutning med KSP (-10)     27/2 Förmiddagen bra, efm pulkdrag med ved till gr. X, hemsk snöstorm (-10)28/2 Vakt, snöstorm.     1/3 Värsta snöstorm man någonsin vatt med om. Räddningsgruppen skall rycka ut och söka efter tre man som är borta (-1). 2/3  Snöstormen har minskat, kl 6 startade patrullen, allt väl. Snöskottning och åter snöskottning i natt (-15). 3/3 Snöar och blåser, ryggläge. Snöskottning i natt. 4/3  Lugnt, snöskottning hela dagen, lite mat, vägen klar kl. 7 (-1).

Forts. följer 

Kriget närmar sig slutet - ÖB på besök.....

Morfar skrev i sin dagbok - Lördagen 17 mars 1945 - 4 grader kallt och solsken, satt vakt 4 timmar. En aningen kryptisk anteckning som jag inte förstår är kl. 9.30 mystik. Söndagen den 18 mars, 3 Grader kallt, satt vakt i 4 timmar, åkte skidor, besök av general Ljung. Fredagen den 24 mars inleddes permissionen och morfar åkte till sitt föräldrahem i Smälsk, Hälsingtuna, Hälsingland. Han summerar i slutet av dagboken att han under beredskapen 1945 sammanlagt gjorde 183h som vakt(13 januari till 13 april 1945).Beredskap1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga vittnesutsagor.

En Gunnar Ohlander har intervjuats och följande berättade han om tiden vid Skalstugan. Han torde tillhört den skara av "rekryter" som morfar omnämnde i dagboken den 7 april 1945 "Avlösning vid gränsen, av rekryterna 43:orna". Gunnar skrev: "Jag ryckte in i lumpen 1944 och 1945 låg jag vid norska gränsen, uppe vid Skalstugan. Vi åt i en stor jaktstuga som militären hade hyrt. Vi hade jordkulor som vi bodde i, det var en sluttning där man hade grävt utrymmen, och gjort logement åt oss. Den jordkulan som jag bodde i brann ner på Pingstafton, vi var nere och åt och när vi kom tillbaka så brann det för fullt, allt brann inne. Jag skulle egentligen mucka då på våren men då fick jag förlängt för att vi skulle upp till Skalstugan. Vi som skulle mucka fick vara gruppchefer. Vi hade posteringar nära gränsen, man åkte dit i olika omgångar, vi fick åka skidor från förläggningen till gränsen, det var en bra bit att åka. Det kom ofta norskar som åkte skidor till oss och meddelade vart tyskarna hade posteringar och sådant. De var som spioner. Tyskarna trodde att de bara var ute och åkte vid gränsen men de åkte en runda och kom till oss. Det förekom byteshandel, norskarna hade cigaretter och killarna hade choklad".(Källa :http://www.svefor.se/1_0_1.php?id=3042 Intervju av Åse Ohlander)


 



den 12 november 2007, thomas

Thomas Sverker --> Nås lättast på jets(@)telia.com (ta bort () runt @

Powered by umbraco