Hälsingtuna

I över 20 år har Thomas Sverker arbetat med att kartlägga Hälsingtunas historia. Nu är flera delar av arbetet tänkt att läggas ut på nätet under 2008. *Uppdaterad 27/12

Man brukar säga att Sveriges kungars historia är Sveriges historia. Thomas Sverker har istället tagit fasta på folket. Människorna som levde på gårdarna i Hälsingtuna från järnåldern fram till ca 1800. En genomgång och kartläggning ger en intressant bild av våra förfäder i nöd och lust. Tanken är att delar av arbetet kommer att publiceras på Helsingeanor under 2008.

HtunaStockåkerFinflo

Stockåkerskvarnen i Finflo Hälsingtuna med anor från minst 1500-tal (återuppbyggd)

Ett exempel på vad som kan hämtas i databasen i Hälsingtuna (av Thomas Sverker) ges nedan:

Familj 1
Erik Andersson. Bonde o ryttare i Östanbräck 4, 1610-17.

En oärlig gammal och blind man (husman) Erik Andersson i Östanbräck hade i ett flertal år skällt nämndemännen i Tuna för att de skulle förskingrat av Älvsborgs lösen. 1622 hade emellertid en undersökningskommission tillsatts med Kommisarien Carl Berg samt 11 utsocknes män från Rogsta, Forsa och Njutånger som som skuller förhöra Erik om skällsorden och rannsaka om ärendet. Man frågade Erik vad ovett honom i denna sak "wederfarin war". Han sade sig då ingen orätt ha lidit och att han hade skällt på nämdemännen tills dess han erhållit pengar tillbaka från Älvsborgs lösen som han enligt ett kungligt brev hade rätt till. Däremot menade Erik att Olof Andersson i Håsta och en änka hade blivit orätt behandlade. Dessa två förklarade emellertid att de inte alls hade något att klaga på. Vid detta tillfälle tillfrågades hela socknen om de hade något att klaga på, svaret blev då nej. På förra tinget hade lagläsaren Lars Kjällbjörnsson varnat Erik och bett honom sluta upp med skällsord och grova förskyllelser. Erik hade kort tid därefter beskyllt lagläsaren för att vara en medbrottsling och att han dolde de rätta förhållanden samt att han tog mutor för såna här saker. Dessutom hade han yttrat samma sak när han var i Älvkarleby (marknaden). Att Erik hade sagt detta intygades av några bönder från grannbyarna ,som svor eden på lagboken. Erik förklarade sig ha sagt dessa onda saker under dryckenskap och att det inte var illa ment. Kommisionen beslutade att denne Erik Andersson som skällt andra för sådant han inte kunnat bevisa, borde straffas för "läppegäld" fullt ut, men eftersom han blind är och har bett om tillgift såväl som andra har "fällt bön" för honom, nöjde rätten sig med att ge honom en minnesbeta och dömde honom till att böta 40 mark om han återigen börjar med sådana här förskyllelser.

Fick böta 40 mark för mökränkning 1606. (=våldtäkt)


Erik Andersson som 1609 bodde tillsammans med sin mor i Östanbräck(hjl), fick böta för mökränkning. Han fick straffet halverat till 20 mark eftersom han förklarade sig vilja "ächta henne", vilket också skedde eftersom han skattade för man och hustru i hjonelagslängden 1609. Uppenbarligen trivdes han inte med äktenskapet och valde att värva sig under Upplandsfanan 1610.

Under inte mindre än tre mönstringar finns det en Anders Eriksson från Östanbräck som bland annat 1611 tjänstgjorde i Olof Helsings Fänika. Hans hemman omfattade 10 öresland. Han hade värvats 1610 och var 1611 ute på krigståg bla i Ryssland. Finns med på den mönstringsrulla som upprättades i december 1612 på Norrfjärds? fästning. Frågan är - kan det skett en sammanblandning mellan Anders Eriksson och Erik Andersson ? Bör kontrolleras.

Hur kan det då vara möjligt att den Erik som jag uppger bott tillsammans med sin mor, värvat sig under Upplandsfanan kallas för gammal och blind 12 år senare ? Helt säkra kan vi nog aldrig bli, att han säkerligen kan varit i 40 års åldern då han värvades bekräftas snarast av att hans son uppges varit född 1601. Att det är samme Erik som avses finns det dock fler indicier på (se nedan). Kanske hade synen förstörs under tiden i fält ?

Han fick enligt ett kungligt brev daterat 23/9 1611 sitt hemman om 48 mål fritt från årliga utlagor. Just av den anledningen att han vintern 1610 hade värvat sig under Upplandsfanan med sin egen häst och följt med för att slåss mot "riksens fiender". Enligt ett kungligt brev 1617 till fogden Lasse Larsson, hade denne blinde man, fordom ryttare under Upplandsfanan, varit hos Kungen och gett till känna att han fått restutlagor på sin gård på 25 daler och 9 öre. Han begårde underdånigt att få frihet på dessa pengar. Kungen Gustav II Adolf beslutade att han skulle förbli okrävd på dessa pengar (KM brev dat. 12/3 1617 HH 1613:3)

Barn utan känd moder:
* Olof Eriksson, se familj 2. 

 



den 27 december 2007, thomas

Thomas Sverker --> Nås lättast på jets(@)telia.com (ta bort () runt @

Powered by umbraco